Cykeltur
0kommentarer
Igårmorse ringde Bertil och frågade om vi var sugna på en cykeltur på Tofta skjutfält. Trevligt! tänkte vi och gjorde oss iordning för en sväng. Vad vi inte visste var att Bertil är en riktig krutgubbe som skulle köra helt slut på oss. Vi började med en titt på förödelsen efter GGN-helgen (det var inte så illa) och spanade ut bra utkiksplatser för nästa år. Efter en dryg timmes cyklande tog vi en kort paus och åt varsin clementin. Toppenväder hade vi. Vem hade trott att man skulle kunna va ute och cykla så här i November? (inte en äkta norrlänning iaf)
Efter clementinpausen hoppade vi på cyklarna och fortsatte färden söderut till ett utkikstorn där vi klättrade de 90 trappstegen till toppen och tittade på utsikten.
Efter att ha kikat ut lite över världen fortsatte vi söderut till Gnisvärd där vi bestämde oss för att påbörja hemresan. Vi var fortfarande vid gott mod och kände oss starka. När vi sedan kom upp på Toftavägen började det kännas i låren. Efter ytterligare ca en mil skakade benen och jag längtade hem. Efter ytterligare några kilometer var det bara löftet om en stor bit av Bernas kladdkaka som höll mig vid liv! Jag var rädd att hoppa av cykeln för jag var helt övertygad om att benen inte skulle bära mig utan att jag bara skulle falla ihop i en hög där på grusvägen. Det konstiga var att Henrik och Bertil inte verkade trötta alls! Jag tror jag måste träna upp mig lite om jag vill fortsätta att umgås med det här gänget! Henrik fick till och med cykla bredvid mig och putta på bitvis för att jag inte skulle brista ut i gråt =) Tur att han är en gentleman...
Sista biten cyklade vi på löpspåret på P18 där de hade satt upp en stor Mål-skylt (jag tror Bertil hade ordnat det här för att jag skulle återfå ett gott humör) som jag fick cykla förbi och känna glädjen av att nästan vara hemma. Framme på Lännavägen tog jag mig upp och la mig på soffan. Där stannade jag resten av dagen och kvällen tills Bertil skjussade hem oss. Cyklarna fick vi ta på cykelstället.
Om ni undrar vad Henrik gör på bilderna så har han köpt en ny telefon. Han knappade in vår runda och vi fick fram att vi hade under dessa ca 4 timmarnas cykling bränt 2 avokados och 4 päron. Där kände jag att nån kunde slänga telefonen i brunnen. 2 avokados? Dom är ju nyttiga...just dom ville jag inte bränna. 2 avokados kan jag gladeligen behålla. Jag hade önskat mig att telefonen hade sagt att vi hade bränt en halv kladdkaka eller 3 liter gräddglass eller nåt sånt men icke. Verkligheten är inte alltid rolig...
Ungefär vid den röda ringen vände vi hemåt igen. Nästa gång jag ska följa med på en sån här tur ska jag packa en stor picknick med mackor och kakor så man kan göra lite fikapauser längs vägen.
Jag trodde jag skulle vakna med en hemsk träningsvärk i benen efter den här mastodontturen men faktiskt inte. Sanningen är den att det nog bara har gjort gott!
Efter clementinpausen hoppade vi på cyklarna och fortsatte färden söderut till ett utkikstorn där vi klättrade de 90 trappstegen till toppen och tittade på utsikten.
Efter att ha kikat ut lite över världen fortsatte vi söderut till Gnisvärd där vi bestämde oss för att påbörja hemresan. Vi var fortfarande vid gott mod och kände oss starka. När vi sedan kom upp på Toftavägen började det kännas i låren. Efter ytterligare ca en mil skakade benen och jag längtade hem. Efter ytterligare några kilometer var det bara löftet om en stor bit av Bernas kladdkaka som höll mig vid liv! Jag var rädd att hoppa av cykeln för jag var helt övertygad om att benen inte skulle bära mig utan att jag bara skulle falla ihop i en hög där på grusvägen. Det konstiga var att Henrik och Bertil inte verkade trötta alls! Jag tror jag måste träna upp mig lite om jag vill fortsätta att umgås med det här gänget! Henrik fick till och med cykla bredvid mig och putta på bitvis för att jag inte skulle brista ut i gråt =) Tur att han är en gentleman...
Sista biten cyklade vi på löpspåret på P18 där de hade satt upp en stor Mål-skylt (jag tror Bertil hade ordnat det här för att jag skulle återfå ett gott humör) som jag fick cykla förbi och känna glädjen av att nästan vara hemma. Framme på Lännavägen tog jag mig upp och la mig på soffan. Där stannade jag resten av dagen och kvällen tills Bertil skjussade hem oss. Cyklarna fick vi ta på cykelstället.
Om ni undrar vad Henrik gör på bilderna så har han köpt en ny telefon. Han knappade in vår runda och vi fick fram att vi hade under dessa ca 4 timmarnas cykling bränt 2 avokados och 4 päron. Där kände jag att nån kunde slänga telefonen i brunnen. 2 avokados? Dom är ju nyttiga...just dom ville jag inte bränna. 2 avokados kan jag gladeligen behålla. Jag hade önskat mig att telefonen hade sagt att vi hade bränt en halv kladdkaka eller 3 liter gräddglass eller nåt sånt men icke. Verkligheten är inte alltid rolig...
Ungefär vid den röda ringen vände vi hemåt igen. Nästa gång jag ska följa med på en sån här tur ska jag packa en stor picknick med mackor och kakor så man kan göra lite fikapauser längs vägen.
Jag trodde jag skulle vakna med en hemsk träningsvärk i benen efter den här mastodontturen men faktiskt inte. Sanningen är den att det nog bara har gjort gott!
Kommentera