Tur att det jordanska folket är hjälpsamma! Vi hade inte bestämt hur vi skulle ta oss från Wadi Mujib till Wadi Musa, mest för att det inte gick några bussar och inte fanns några taxibilar i närheten. Ja vi visste helt enkelt inte hur vi skulle göra så vi gjorde som man brukar: la oss i fosterställning och gungade fram och tillbaka en stund. Till slut klev vi upp och gick för att prata med serveringskillen som ordnade så hans kompis kom och hämtade oss på morgonen och skjussade oss till Karak, en stad varifrån vi visste att det gick minibussar söderut. Vi visste att det gick tre stycken om dan (eller gjorde det 2003 när Lonely planet gavs ut) så vi tyckte oss ha bra chanser att hinna med en om vi var där innan kl 10 på morgonen. Att vännen inte kunde engelska var inget problem. Om man inte förstår varandra, kan man alltid ringa en vän som får agera tolk. Detta hände oss flera gånger, man fick en mobil upptryckt i ansiktet och fick förklara vad man ville ha sagt och sedan ge tillbaka mobilen till ägaren som fick en översättning till arabiska.
I Karak blev vi visade till olika minibussar men ingen verkade vara den rätta. Till slut fick vi sätta oss i en tom minibuss och blev serverade en kopp te i plastmugg. När vi hade vant oss vid tanken på att få sitta där i ett antal timmar (bussen åker inte förrän den är full) kom en kille och ropade åt oss. Vi skulle få åka med en minibuss som var på väg att lämna Karak. Vi betalade turistpris, hela bussen skrattade åt oss dumma västerlänningar, men för oss var det ändå billigt så det gjorde inget. Vi betalade 60kr för två personer för två timmars resa. I minibussen vara bara jordanier och vi. Bakom oss satt en familj som gärna ville prata. De var från Amman och skulle till Aqaba på semester. Nästan alla män i bussen satt och bolmade så vi kände oss verkligen ofräscha efter den bussresan. Vi köpte biljetter till Wadi Musa men chauffören orkade inte köra dit så vi blev avsläppa i Ma'an varifrån vi fick ta en taxi för 100kr. Vi var beredda på att det skulle kunna hända, man är ju luttrad efter ett antal resor utomlands.
Onsdag 9/2 - Dagen då vi ska besöka Petra. Klockan ringde 06.00. Luften darrar av förväntan (nästan)
Henrik på väg mot Petra. Vi tackade nej till åsne/kamelridning.
Tomb of the Obelisk - första utkarvningen man möter på förutom The Djinn Blocks.
Henrik läser på lite innan vi går in
Inne i The Siq. En lång gång (ca 1500m) som leder fram till skattkammaren
DGG (dagens goda gärning) Vem vill inte hjälpa till och städa ett världsarv?
Henrik gillar att utforska grottor
Här skymtar man Al-Khasneh, skattkammaren
Vilken syn! Detta var mäktigt!
Här ser man verkligen hur stor dessa alla utkarvningar är. Det är jag som står i vit jacka och en städare alldeles bakom.
The Urn Tomb och The Silk Tomb
Försäljare utanför The Urn Tomb
Försäljare som sålde antikviteter men som tillslut erkände att det var 'Inte så gamla mynt från Hong Kong'
Wow vilken otrolig byggnad. Rymden och färgerna härinne var otroliga
Utanför The Silk Tomb som fått sitt namn efter färgerna på fasaden
Utsikt över caféet där vi hade en kiss- och fikapaus. Åsnor fanns det gott om i Petra. Jag såg en drös med barn som red åsna, de var säkert 6 stycken på samma djur!
Qasr Al-Bint passerade vi på väg upp till The high place of sacrifice
Paus på väg upp. Det tog oss ca 1 timme att klättra upp den långa vägen.
Utsikt från toppen
Vi vilar ut en stund innan vi ska bege oss ner igen
Av någon oförklarlig anledning tydde sig alla jordanska katter till mig. Just den här såg ut att vara besatt av djävulen. Vad sjutton gjorde den längst upp på en bergstopp??
Den snabba vägen ner
Info om Petra, direkt kopierad från Wikipedia =)
Petra (grekiska:πέτρα, Petra, "sten"”; arabiska: البتراء, Al-Batrāʾ) var en stad under antiken och är idag en arkeologisk plats i Jordanien. Den är belägen omkring 100 kilometer norr om Aqaba intill orten Wadi Musa i provinsen Ma'an. Platsen är omgiven av berg och befinner sig i en sänka som formar en östlig flank av Wadi Arabah, den stora dalgång som leder från Döda havet till Akabaviken.
Petra upptogs på UNESCO:s världsarvslista 1985 och den 7 juli 2007 blev den utsedd till ett av världens sju nya underverk.
Strabon, Plinius den äldre och andra nämner Petra som nabatéernas huvudstad och centrum för karavanhandel. Staden har vattentillgång, samt är inmurad av tornlika klippor, något som inte bara ger den fördelar som befästning, utan läget, där handelsrutter möttes, från Gaza i väst, Bosra och Damaskus i norr, Eilat och Leuce Come vid Röda havet och genom öknen till Persiska viken gjorde den mycket betydelsefull. Den byggdes omkring 800-700 f.v.t och stod på topp omkring år noll, då den hade cirka 3000 invånare.
Petra blev senare en del av romarriket och på 600-talet blev den en del av Bysantinska riket och många byggnader blev till kyrkor. I takt med att stadens livsnerv - den södra sidenvägen - ersattes med fartygstrafik så tappade staden alltmer sitt berättigande. Efter att varit mycket jordbävningsdrabbat övergavs staden och föll under 1200-1300-talet i glömska.
Petra blev känd i västvärlden först 1812, då den schweiziske upptäcktsresanden Johann Ludwig Burckhardt återupptäckte den.
Mycket av arkitekturen i Petra är uthugget direkt ur klipporna. Än idag finns cirka 800 olika byggnader och monument bevarade däribland tempel, kungagravar, kolonner, vattenkanaler, bad, monumentala trappor, stenlagda gator, offerplatser samt en amfiteater.
Obeliskkammaren ligger utanför själva området före klippgången, byggd i två våningar som krönts med 4 obelisker.
Skattkammaren - Khazne al-Firaun, troligen den mest kända byggnaden i Petra och den första man ser när man kommer ut från den trånga klippgången Al-Siq. Den är ca 40 m hög och uthuggen i flera våningar.
Kungakamrarna, Urn-, Silk-, Korinthianska- och Palatskamrarna.
Qasr al-Bint, Dusharestemplet med den största fasadytan i Petra.
